Hallsta Eilert -95. Nordsvensk travare. Ca 150 cm mkh.

Eilert kom till Tärnaby och stallet redan 1999 då Miriam och Stefan köpte honom. Av olika anledningar såldes han efter ett par år, men lagom till Stall Granås bildades kom han till vår stora lycka tillbaka 2008. Miriam och Jörgen D I köpte honom.
Eilert var vår maskot, vår stabila och helt underbara nordsvensk. Han blev en välkänd profil i byn. Han var tomtens trogne dragare, lucians häst, nygiftas första skjuts, och medverkande i reklamfilm. Om man googlade Eilert + Tärnaby fick man träffar på turisters bloggar, tidningsurklipp och mycket mer.
Ibland blev vi kontaktade av någon som var rädd för hästar, men som ville försöka bota sin hästskräck. Medicinen blev Eilert, och det fungerade varje gång. Han var en sån där häst som direkt läste av personerna han mötte, trygg, snäll, lugn och otroligt klok.
Sen kunde han ju så klart reta gallfeber på oss också, men precis så ska det ju vara.
Vi både red och körde Eilert, och han var ofta den som drog in ensilage-balarna i hagen om vintern.
Han tyckte om att bli kliad under magen, och snubblade alltid på tröskeln till stallet. Varje vår rymde han för att springa in våren runt omkring på granåsbacken. Han var fenomenal på att låsa upp grindar och putta upp dörrar, men han smet aldrig långt. Han ville nog bara visa att han kunde.
I ungdomen lyckades han fastna i en tvättställning, och en annan gång i en grind. Men det var aldrig något problem. När han upptäckte att han var fast, stod han stilla och lät oss såga loss honom, medan han såg väldigt förlägen ut.
Eilert var nog den keligaste hästen vi haft. När han hälsade på oss blåste han oss ofta i ansiktet, innan han sänkte huvudet för att bli kliad. Men om man inte hälsade på honom först kunde han bli lite sur och smått stött i kanten, vilket han också visade.
Han var också otroligt social och ville gärna ha uppmärksamhet. Det syntes tydligt när han drog släden eller vagnen genom byn, bland folk, då han sträckte på sig och såg ut att riktigt njuta.
Men det kunde också visa sig då han gärna puttade upp boxdörren i stallet för att kunna vara med på våra stallmöten. Han stod kvar, men ville ändå vara med

Vi fick ha vår käre Eilert hos oss till sommaren 2022, då en olycka i hagen gjorde oss tvungna att avliva honom.
Eilert var som en sagohäst, en sån man nog bara har turen att få ha en gång i livet. Det fick vi, och vi minns honom med glädje och värme varje dag.
Om vi saknar honom?
MASSOR, massor, massor... Han fattas oss.